Jag kommer inte riktigt ihåg om jag har skrivit att jag dansar men det gör jag i alla fall. Just nu är det en hel del balett som gäller men tidigare har jag dansat salsa. Dans är ju musik och musik är dans för mig och dessa saker går liksom inte riktigt att sära på. Jag tänkte att jag nu skulle ta och jämföra musiken i dessa två olika danser. Salsa är ju en dans som man ganska automatiskt blir glad av. Musiken är så medryckande. Musiken är medryckande även i baletten men detta är inte en dans och en musik som alltid får en att bli glad. Tvärtom skulle jag vilja säga för mig i all fall så handlar baletten på ett helt annat sätt om att ta fram andra känslor. Jag är mycket mer känslosam när jag dansar till klassisk musik än till salsa. Därmed inte sagt att jag tycker bättre om det ena än det andra utan jag tycker om just kombinationen av dessa två.

Igår när jag satt på bussen så hoppade det in två stycken killar vid en hållplats och de släpade med sig massor med instrument. Det var allt ifrån olika trummor till flöjtar och allt annat möjligt man kan tänka sig. De satte sig inte så långt ifrån mig och när jag ser något sådant här kan jag inte låta bli att tänka på vart de är på väg, vad de ska spela och så vidare. När jag ser någon som bär på ett instrument tänker jag helt enkelt på hur duktiga de är, vad för slags musik de spelar, om de har spelat länge, om detta är deras jobb eller bara en hobby och så vidare. Och jag måste tillägga att jag blir lite avundsjuk. Jag har ju alltid velat lära mig att spela ett instrument men har insett att detta inte är något som jag är bra på. Jag har helt enkelt valt att vara en trogen lyssnare och överlåta spelandet till andra som kan det bättre än mig.

Är det något instrument som jag skulle vilja säga är typiskt svenskt eller skandinaviskt så är det nyckelharpa. Hur kommer det sig då att jag ens tänker på nyckelharpa kan man ju fråga sig. Jo, det är nämligen så att jag har en kompis som spelar detta underbara instrument och hon är riktigt, riktigt duktig. Jag verkligen älskar att höra när hon spelar. Hon har så länge jag kan minnas spelat och jag minns att hon spelade när hon var riktigt liten men vem kunde tro att hon idag skulle jobba med det? Det tror jag inte att någon trodde men det gör hon. Hon jobbar med sin musik och hon har både ett eget band som hon spelar i och sedan så undervisar hon på en musikhögskola också. Det är fantastiskt tycker jag. Det måste verkligen vara en dröm som har gått i uppfyllelse.

För inte särskilt länge sedan satt jag och lyssnade på radion och naturligtvis lyssnade jag en hel del på musik. Plötsligt avbröts musiken och programledarna kom in och ställde en fråga. Det var en sådan där dagens fråga som man ställer till sina lyssnare så att lyssnarna får höra av sig med sina svar. Den här dagen ställde de en mycket klurig fråga som löd så här: Om det inte längre skulle finnas musik och ni hade möjlighet att få höra en sista låt en gång, vilken låt skulle det då vara? Oj, vilken klurig fråga. Många lyssnare hörde av sig och verkade vara så säkra på vad de ville höra och jag bara tänkte och tänkte och jag kom inte på något. Jag kom inte på någonting alls. Jag vet inte vilken låt jag skulle vilja höra just då. Vet ni det? Vilken låt skulle ni vilja höra om ni befann er i en sådan här situation?

Skulle ni kunna föreställa er en värd utan musik? Jag menar, vi föds ju till och med med musik skulle man kunna säga och det finns ständigt en massa musik i en eller annan form runt omkring oss många gånger dagligen. Kan man föreställa sig hur det skulle vara utan det? Jag har väldigt svårt att göra det i alla fall. Jag som dagligen måste få höra musik. Jag som måste få min dos av musik regelbundet. Nej, för mig är det så enkelt som att en värld utan musik, det kan jag bara inte ens tänka mig hur det skulle vara. Det skulle vara så tyst. Det skulle vara så tomt. Det skulle verkligen kännas som att någonting saknades hela tiden. Jag kan helt enkelt inte tänka mig ett sådant liv. Och jag hoppas att jag aldrig kommer att behöva uppleva det heller. Vad säger ni? Hur skulle ert liv se ut utan musik?

Dragspel är ett ovanligt instrument idag. I alla fall i Sverige och den musik som vi spelar här. I många andra länder ingår dragspel ganska naturligt i just den kulturens musik men i just Sverige är det mycket sällan som man hör det. Jag själv kan väl inte direkt säga att jag tycker om detta instrument särskilt mycket men jag är däremot väldigt imponerad av dem som spelar det. Jag har själv aldrig testat att spela det men det måste vara ett av de instrument som är allra svårast att spela. Inte bara det här att man ska dra i det för att få tonerna så ska man dessutom trycka på hur många knappar som helst. Jag tycker att detta instrument verkar vara riktigt avancerat att spela och jag tror verkligen inte att vem som helst kan behärska det. Så jag kan inte annat än att imponeras av dem som kan spela detta instrument.

Jag satt och försökte tänka på och filosofera lite kring hur många instrument det egentligen kan finnas i världen. Jag vet faktiskt inte. Vet ni? Det är en mycket bra fråga som det skulle vara så intressant att ha ett svar på. Jag vet att det finns listor över olika instrument som finns men är det möjligt att det är alla instrument som finns? Vet man exakt hur många musikinstrument det finns? Jag har sökt lite på olika listor och kommit fram till att de är så långa att man omöjligt kan kolla igenom de alla. Man kan inte ens kolla igenom en hel lista utan att tröttna, så många instrument finns det. Det är många och jag kan inte räkna dem. Jag har förvisso inte ens försökt men att ge sig ini ett sådant projekt skulle ta en hel del tid. Vågar ni försöka att räkna alla musikinstrument som finns?

Jag brukar ibland kalla musiken för ett eget språk. Det är faktiskt ett språk eftersom jag ser det som att det är ett sätt att kommunicera på och det är dessutom ett internationellt språk. Ett språk på vilket man alltid kan kommunicera med folk trots att man bor i helt olika delar av världen och att man inte har ett muntligt gemensamt språk. Men har man musiken så kan man ändå förstå varandra. Är inte detta helt fantastiskt? Jag tycker att det är mycket fascinerande och det är ju lite så med så gott som all konst. Ta till exempel fotografier eller varför inte dans till exempel, det är också kostens språk, ett språk som alla kan förstå och som är ok att tolka. Oj, vad jag älskar all form av konst, inte minst just på grund av den här anledningen. Det får mig att vara lycklig.

Som jag skrev i det förra inlägget så har jag alltid varit mycket intresserad av musik och jag tror att alla människor som är intresserade av musik någon gång också har önskat att de antingen kan sjunga eller just spela ett instrument och så även jag. Inte när det gäller just det här med sjungandet men däremot har jag alltid önskat att jag har kunnat spela något musikinstrument. När jag var liten så började jag därför på en musikskola där jag började lära mig att spela piano. Tyvärr visade det sig att jag verkligen var dålig och jag som är en prestationsmänniska och som alltid vill vara bäst på allt som jag gör insåg dock ganska snabbt att detta inte skulle vara möjligt för mig när det gäller just piano. Så jag lade ner det helt enkelt. Kan tyckas fegt men å andra sidan så hade det inte heller varit roligt för mig om jag inte kunde uppnå det jag ville.